Att man kan älska och sakna en hund så otroligt mycket. Att en liten hund kan lämna ett sådant gigantiskt tomrum efter sig.
Millan var den absolut finaste lilla hund man kan tänka sig. En liten krabat med enorm styrka, lojalitet, tillgivenhet och livsglädje. Det fanns aldrig (och då menar jag aldrig) en situation då man inte kunde få henne att vifta på svansen. Hon kunde ha feber, vara jättehalt men ändå gick svansen i ett. Finns nog inte en hund på denna jord som viftade på svansen som Millan.
Vi har förlorat vår bästa vän som alltid kommer att ha en stor plats i våra hjärtan. Saknar vår prinsessa!
/Michelle, Erlendur och Celtic
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar