Spår i dagarna tre

För tredje dagen i rad begav vi oss ut i skogen för lite spårträning. Som sällskap och coach hade vi med oss Ulf.

Celtic blir mer och mer taggad för varje gång vi ska spåra, härligt att se. När bakluckan öppnas ser man riktigt hur det spritter i kroppen men när hon inser att det inte är dags riktigt än så ligger hon lugnt i bilen i väntan på att komma ut. Skönt att "off-knappen" fungerar som den ska:)

Inget går upp mot en riktigt söndertuggad, gammal boll!

Har efter de senaste spårträningarna kommit till insikt med ett par grejer. Har tidigare låtit Celtic springa på i linan i egen önskad takt för att inte störa henne, men nu måste jag börja hålla emot lite. Dels för att det inte finns en chans att man kan följa med i henne takt och dels för att hon behöver sakta ner lite för att spåra noggrannare och hinna markera pinnarna. Har dessutom blivit tvungen på att dra på mig handskar för att slippa blåsor i händerna:) Så ni förstår att det är tryck framåt!

Ulf gick bägge spåren åt oss. Första spåret var på ca 300-400m med att par mjuka vinklar, två pinnar i spåret och favorittennisboll som "slutpinne".

Celtic tog spåret direkt och spårade utan dess like, det var en fröjd att följa henne i spåret och se henne jobba! Hon tappade spåret en gång men lyckade själv snabbt få upp det igen. Dessutom så markerade hon inte bara pinnarna, hon plockade upp och lämnade av bägge till mig! Väldigt förvånande då vi inte alls tränat på detta i spåret!

Alltid med ett leende på läpparna:)

 När det var dags för spår nummer två hade Ulf gjort ett riktig utmaning. Det var betydligt längre än de spår vi tidigare gått, ca 600m, över en rejäl kulle i varierande terräng med några snälla vinklar och en tuff spetsvinkel. Denna gång la vi fyra pinnar i spåret och bollen som avslut.

Celtic tog spåret kanonbra, tog och avlämnade första pinnen, tog spetsvinkeln skitsnyggt. Gjorde ett tapp som gjorde att vi missade pinne nummer två. Jobbade sig dock tillbaka bra igen och tog resten av spåret med endast något litet avvikande. Dock missade hon att markera pinne nummer 3 trots att hon sprang över den, pinne nummer fyra tog och avlämnade hon.

Vi var lite fundersamma först om hon skulle orka och hålla motivationen uppe hela detta spår. Hon är trots allt helt grön och hade precis gått ett spår före. Men vilken arbetsvilja hon hade, samma tempo från början till slut. Vi var bägge förvånade över hur hon arbetade! Ulf som tränat mycket spår i sina dagar var imponerad!

När det gäller mig själv så jobbar jag febrilt med att försöka lära mig läsa av Celtic i spåret. Jag försöker även bli smidigare med linan, vilket kräver träning! Bland annat lyckades jag idag snurra i ena benet i linan vilket helt stoppade upp Celtic samtidigt som jag höll på att stå på öronen! Snacka om nybörjare... Men men, det går iallafall framåt:)